WoaoW!!!
Wieeeeee!!
Massa pussar
//Nella
Tillagnad snuskgubbarna in the UK!
Har lite halvt om halvt overgett min egna blogg pga spionerade farmor, men tankte att jag iallafall skulle ha tid till att skrivla ned nagra rader har inne. Var ju ett par veckor sen sist haha
Mycket har hant, har overdoserat pa party fronten sa nu forsoker jag detoxinera mig sjalv. Hade bestamt att jag - efter senaste veckornas 4-utav-7-dagar-i-veckan-partyn skulle enbart socialisera mig med omvarlden hogst 1 gang/ veckan... Gar kanske inte riktigt som planerat men det ordnar sig nog.
Sa vad har jag nu haft for mig...hmm...har nastan hamnat i slagsmal med tafsande fylle idioter (tacka vet jag en liten men tung handvaska!), haft vilda debatter med min Malawi-man om trust-issues och attitude problems, gjort sa lite plugg som mojligt, forsovit mig, varit pa sjukhuset (spannande!), ridigt en hel helg - not. 6 manader sen sist = rorelseproblem veckan efter!, sprungit efter (springer fortfarande) min flatmate *dregel*, kopt hus(!), haft kenneltjejen halsandes pa, sovit pa talt sang och tagit hand om puppisar, firat ett par fodelsedagar utkladd till Wilma Flintstone och Cupid, borjat gymma, spenderat way to much money och forlangt livet med sakert 35 ar efter ett par tusen skratt attacker.
Kort och konsist ehy?!
Hur som helst, jag har hallit mig busy...
Vet ni vad? Jag far nog fortsatta pa det har inlagget nagon annan gang... men nu vet ni ju iallafall att jag lever!
Puss o svejs
//Nella 
oh yeah, ar tydligen lite utav ett clean-freak i lagenheten... men det kanske inte kommer som en nyhet ;)
en vanlig dag i min sagolika tillvaro
Nina, bullens gamla kompis har flyttat in hos oss. mycket trevligt! jag har flyttat in i ett eget rum och fått ett privatliv! just nu är mitt privatliv väldigt stökigt , så jag föredrar att inta gå in där. i övrigt har jag hör och häpna träffat en kille. andreas heter han och var min aikidolärare typ på den gamla tiden då jag tränade med någon form av regelbundenhet. det första bullen sa när hon träffade honom var att han var lik allas vår vän timmie. detta kunde jag såklart inte acceptera men var tvungen att ge med mig efter att ha granskat honom noga. han är nämligen inte alls så spinkig som timmie eller lika dum i huvudet så detta var på det hela taget mycket mystiskt. häromdagen fick jag i alla fall svaret på gåtan, hans mamma är finsk. haha. men jag gillar helt klart denna finska pinne bättre! så jag är nöjd. jag vet inte riktigt om man skulle säga att vi är tillsammans med tanke på att han inte än berättat för sina päron om oss. (pikpik om han läser det här) men i alla fall spenderar vi ganska många av våra lediga timmar tillsammans så man skulle ju kunna säga att vi är det. hmm...
19:33
detta skulle ju bli ett lite kort lägesrapport info me så klart blir allt större och tar längre tid än man planerat. jag skulle ju egentligen berätta om min gårdag. en sån där härlig berättelse som på inga vis förklarar vad som händer i mitt liv eller hur allting är i allmänhet, vilket jag utgår ifrån är det ni alla är så grymt intresserade av att saliven börjar droppa ner på tangentbordet när ni ser ett nytt inlägg från moi.
i vart fall igår var en sån härlig dag som luktade vår och blåste varmt. solen tittade fram bakom molntussar på blå himmel och grädden på moset så slutade vi kl ett i skolan. jag och min klasskamrat linnea åkte och tog varsin latte och en chokladboll stor som en tjurtestikel på fåtöljen vid slussen. vi snackade skit i ngn timme och sen bestämde vi oss för att tillfredsställa den kulturella bristsjukdom vi ådragit oss efter en lång, grå stockholmsvinter. så turligt nog visade det sig att stadsmuseet låg mittemot cafet så vi kilade över i den glada tron att vi skulle få se uppstoppade bellmandockor bedriva otukt med ulla vinblad i diverse kulisser från 1700talets sverige (Bellman, Sevenbom och Prinsessan Foto: Stina Rosén Snusk, lyx och vardag i 1700-talets Stockholm red anm.)
doch hade vi under vår kulturdvala glömt det erkända faktum att de flesta museer har måndagsstängtför att vila upp personalen efter söndagens gudstjänstvin.
men i vart fall, vi tar det en annan gång tänkte vi och åkte hem var och en till sitt. så himla nice för jag slutade upp på en lång solskenspromenad för att upptäcka hagsätras dolda sidor, jag klättrade längst berget bredvid tunnelbanespåret och höll precis på att ramla ner då jag såg det! solen spelade genom glastaket på en ett stort rött tegelhus. jag var bara tvungen att ta mig dit. med raska steg traskade jag bortåt ormkärr som området heter där jag skymtat denna syn. jag fick leta en stund men det var som om mina ben hela tiden ledde mig i rätt riktning och så småningom stod jag utanför. dörrarna in var självklart låsta men jag lyckades smita in efter en dam i ljusblå dunjacka som int stängde ordentligt efter sig. och jag kommer in i en stor sal med glastak och det luktar varm, fuktig jord och nyutslagna blommor. det är ett stort växthus som en innergård till de lägenheter som löper runt alltihop. jag var tvungen att sätta mig en stund på en av bänkarna och lyssna på vattenporlet från en liten fontän. helt härligt! sen fick jag syn på en skylt där det stod att bara de som bor där fick nyttja gården. no shit kvastskaft tänkte jag till mej själv då en liten nervösklump ploppade upp i magen. dock kände jag mig tvungen att gå efter det för jag fick ingen ro.
på vägen tillbaka till hagätra ver det som om mina steg återigen leddes av någon högre kraft, möjligen min mage för vad det än var ledde det mig rakt till en liten invandrarprofilerad affär med ett bätre grönsaksutbud än ica. lycklig som jag var över denna att upptäckt matchade så bra med det faktum att jag tagit med mig pengar på min promenad, tog jag mig för en shoppingrunda.
av detta lagade jag och andreas på kvällen pasta med guacamole och ugnsbakad sötpotatis i vitlöksolja och stekt färsk spenat och sockerärtor med timjan. allt detta toppadet med smulad fetaost och peppar.
hm bara en underbar dag jag ville att ni skulle få ta del av
kärlek!!
Många anhängare
Som ni inte verkar ha missat så har ju Hus 8 nu också fått en alldeles egen grupp på facebook och det har gått över förväntan. Hus 8 is alive and everyone shall know it. Jag menar, vi har ju mångas stöd måste jag säga... så för att fira detta tycker jag faktiskt, som Agge nämde, att vi borde ha en liten reunion snart.. Jag menar hus 8 restaurangen bidrar väl inte med så fruktansvärt mycket ångest? :) Vi kan ju bjuda in våra anhängare också!
Som ni troligtvis inte missat heller så är ja ju nu i Norrköping och flänger runt... vet inte riktigt vad jag gör egentligen och övergripligt kan jag väl säga att det mesta känns rätt flummigt.. Som den inbitna stockholmare jag blev framåt slutet har jag faktiskt t.o.m saknat Sthlm lite också.. illa.. Men nu har jag ju Agge i närheten och vi ska träffas och göra lite sushi imorgon.. (!!!)
Här bor jag då nu i en studentkorridor med diverse olika nationaliteter... nåra svenskar, en kines (bullen!!!) och nån från belgien.. Jag har farit runt på diverse galna grejer här dom 2 första veckorna men de hela har ju lungnat ner sig nu när vi är inne på vecka tre och jag är hyffsat rastlös!
Allt för denna gång mina vänner....
Ah ja vet, jag var blond i typ 2 dagar...
Agge, Camilla, Marika, Åsa och Jimmy var här den 26/2 och partajade... Vi hade mycket trevligt, mycket sushi och mycket vin... Fingret gick visst inte att undkomma heller... :/
I lördags var det finfest för sjuksyrror och arbetstearpetur på Kår(dår)huset.... sen blev jag full....
förlåt förlåt.......
Ja kan då INTE skylla på min "sjuka" dator längre....detta inlägg har dröjt allt för länge och fått migg att tillbringa många sömnlösa nätter då jag vankat fram och tillbaka för att finna insperation till mitt mästerliga inlägg=SKRIVKRAMP
Jag måste säga att jag beundrar kära herberts (ångestens) insats med blogg och grupp å allt. PEACE Hus 8
>Vår resa till london var för jävla trevlig måste jag ju säga......
Hrm skrivkrampen slog till igen när jag just kom på att det inte finns så mkt att berätta om mitt liv. är så glad att min kära vän flyttat ärmare mig så jag har någon att dela all ångest med....fast just nu är det inte så mkt ångest.....Käer mig riktigt lycklig. Festen hos Sazza på henes födelsedag var jätte rolig! Speciellt att Boston kom!!!!!! Me vart var ALLA andra??????
Känns som en hus 8 träff kanske vore på tiden????? mötas på Hus 8 resturangen för en middag???? Bara så där kort och kravlöst så att ingen liten ångest får ångest.....bullen<3 sen kanske smyga lite i våra kära gamla kvarterer å gå på ÖB....Låter riktigt mysigt...........kanske bjuda in hela vår lilla fanclub oxå.....Tål att funderas på!
KrimsKrams Kram
PS. Mina N fungerar inte alltid så det är inte pga dålig svenska undervisning.........Bitte in our hearts lixom....Ds
NU är de MOOVIE-time!
får jag presentera: LÄSKIGA ARNE!! Måste ses!
eller är han bara söt?
Och ja, det är bra med mig!
Tack care!
/Sazzi girl
Buskas
Buskas det är jag det men mina hus8 members kallar mig för Gestapo eller Busken fråga mig inte varför men jag tror att det beror på att jag heter Buskas i efternamn och för att jag gärna vill styra och ställa lite!Det beror alltså inte på att jag bär en kraftig buske mellan bena eller är som någon Hitler number 2.
Jag är jag gift med min Cara Mia, bosatt i Esklistuna, äger en chevrolet pick up som är min nya typ av livsstil och lever ihop med ett svin!
För att gå djupare in på dessa saker så är Cara Mia min alldeles egna Oscar som jag är djup förälskad i. Förr var han hus8´s avelsgalt men jag tog ensam rätt på honom vilket jag inte ångrar. Han har just gått in i lumpen vilket fullkomligt suger men vaddå 11 månader det går väl fort?! Okej vi är inte gifta men snart ska vi...om ett par år efter det att vi utforskat världen´s jordbruk tillsammans,pluggat vidare och hittat våran kanadensiska ranch och vid den tid punkten bör jag även bli dräktig. Det är väl våra framtids planer.
Trucken eller som hus8 kallar den T-rex är våran pickup truck som mullrar fint när man glider längst grusvägarna. V8 turbo Diesel helt okej och jag fullkomligt älskar den. Speciellt snöiga dagar som dessa när det bara är att lägga i 4 wheel drive och dra sig en runda ute på åkern.
Och nej det är inte Oscar som är ett svin. Hon heter Minime men jag kallar henne för Grisen och hon är min nya livs kamrat. Hon fyller lixom i det tomma hållet nu när Oscar är borta...okej inte riktigt men nästan. Hon är det underbaraste gris jag någonsin haft (har ju faktiskt inte haft någon annan men ändå.) och hon är bara för söt när man vaknar på morgonen kollar ner på henne där hon ligger i sitt bo nerbäddad med filtar och de små öronen sticker upp. Vi tränar på lite allt möjligt, just nu att inte gå i papperkorgen i vardagsrummet och att kunna gå lös!Det funkar fint.
För övrigt försöker jag lära mig själv att spela gitarr. Köpte en svart i julklapp till mig själv. Mitt mål är att kunna spela Jolene till Country festivalen i sommar...jag jobbar på det!
Så mycket mer än så finns det nog inte att skriva så...hej hopp alla gummi bananer!!!
