Hus Åtta

wow jag trodde verkligen aldrig att detta skulle hända. vissa i går grupp eller snarare alla har som bekant rätt svårt att få arslet ur vagnen. men hallelujah!
sen kommer kraven och skulden över att man måste vara delaktig också. innnan kunde man ju bara skylla på att blogg-grejen inte existerade. så nu står man där upp till bevis, som när man tjatat till sej en dyr leksak på julafton som blir tråkig efter en dag och kära mor kollar på en med besvikna ögon...
men yaya som leifi brukar säga´
men, det handlar nu nästan mer om tid än engagemang. listan på saker jag vill göra innan jul är lång och tiden är kort. först har jag tänkt pga pengabrist göra julklappar till vänner och familj. det krävs att lite resurser satsas om det inte ska sluta med att alla får varsin teckning och en pepparkaka.
sen står alla kläder jag vill sy högt upp på listan, har aldrig varit det minsta intresserad av mode men helt plötsligt har min hjärna slagit slint och tvingar mina händer att plocka ner modette från tidningshyllan och langa fram pengarna till kassörskan. oroväckande, måste ha något med den här staden att göra.
sen att nu åter bo i stockholm bjuder på så många fler möjligheter och tidskrävande aktiviteter än när man var isolerad på lantbruksskola, norge, gotland. ja vad jag nu har haft för mej. det är många familjemedlemmar som kräver sein del av kakan och likaså vänner. kakan är då inte mitt trevliga sällskap utan det faktum att jag läser till massör och MÅSTE göra 15 hembehandlingar på frivilliga. gud så populär man blev..
sen ska det julpyntas, bakas, målas, tvättas, städas, vika julstjärnor och pluggas..
och ändå sitter jag här. helt otroligt. eller.. man får ju prata om sig själv utan att nån avbryter.